jag var inte med sista stunden i varken min farmor, farfar eller morfars liv. och jag fick höra mycket förut av kompisar " varför åker du inte dit ? dom behöver dig" jag ville inte. jag ville verkligen inte se dom må som dom gjorde. det var inte det jag ville minnas av dom. jag ville minnas det bra med dom.. ville inte minnas hur dom låg där, må dåligt. jag har tänkt mycket på det här. är jag en dålig människa för det? jag vet att dom visste hur mycket dom betydde för mig och hur mycket jag tänkte på dom och det är väl huvudsaken?